torsdag 12 april 2018

Det kan aldrig bli för mycket böcker

I söndags lyssnade jag på Johan Norbergs krönika i Godmorgon världen (SR P1). Den är ett försvar för alla olästa böcker man har hemma, och också ett försvar för rätten att köpa fler.

Lyssna eller läs här:

Biblioteket påminner om våra kunskapsluckor

tisdag 13 februari 2018

The Good People (Hannah Kent)

Handlingen i den här boken tilldrar sig på Irland i början av 1800-talet. Tron på älvor, The Good  People, är fortfarande stark, och det man inte förstår förklaras ofta som ett verk av älvorna eller av människor som har kunskap om älvorna och därmed också är läkekunniga och som kan sätt onda ögat på folk. Men den nye unge prästen gör sitt bästa för att få folk att överge det han kallar för vidskeplighet. (Min morfarsmor var en så kallad klok gumma. Prästen hade nog inte gillat henne heller...)

Nóras dotter har dött, och Nóra får ta hand om sin dotterson. Pojken är svårt sjuk, i något som verkar vara någon form av muskeldystrofi. Men så småningom blir hon övertygad om att det är en bortbyting hon har fått ta hand om och att hennes riktige dotterson finns hos älvorna. Med hjälp av Nancy, som kan bota och som har kontakt med älvornas värld, försöker hon få tillbaks sin dotterson.

Det är en djupt tragisk berättelse, med viss sanningsbakgrund. Livet är hårt och grymt, men det finns också mycket medmänsklighet och omsorg i den. Den är välskriven, med trovärdiga personer och jag tycker mig förflyttad till en fattig dal i Irland när jag läser. Det övernaturliga inslaget blir aldrig påträngande. Snarare får man en förståelse varför det gick att tro på älvor och annat i ett samhälle där det fanns mycket som behövde förstås och förklaras, men där man inte hade vår naturvetenskap till hjälp.

Så läs gärna The Good People! (Hannah Kent kommer från Australien, men kan skriva om Irland för det!)

måndag 5 februari 2018

The Year of the Runaways

"Randeep Sanghera stood in front of the green-and-blue map tacked to the wall."

Första meningen i The Year of the Runaways av Sunjeev Sahota, nominerad till Bookerpriset år 2015.

Lite trögstartad, långsamt tempo länge. Sedan gick det väldigt fort på slutet, både handling och att läsa. Helt OK, men tillhör inte de bästa jag har läst.



söndag 14 januari 2018

Timothy Snyder: On Tyranny

On Tyranny har en undertitel: Twenty Lessons from the Twentieth Century. Och det handlar om vad vi kan lära oss av, framför allt, Europas historia under 1900-talet. Boken skrevs när Trump hade blivit vald till USAs president och drar paralleller till vad som händer under hans presidentskap. Timothy Snyder är historiker och professor vid Yale University, och vet vad han skriver om.

Enligt min mening borde boken vara obligatorisk läsning och diskussionsunderlag för alla gymnasielever, eller rent av högstadieelever.

Första meningen lyder: ”History does not repeat, but it does instruct.”  Boken i ett nötskal.

To the Lighthouse

””Yes, of course, if it’s fine tomorrow,” said Mrs Ramsay.”

En första mening som lovar mycket. Med rätta. To the Lighthouse av Virginia Woolf innehåller i sitt lilla format väldigt mycket. Allt kretsar kring Mrs Ramsay, (som, enligt Liv Strömquist och Horace Engdahl, måste ha inspirerat Tove Jansson till Muminmamman). Alla andra i boken förhåller sig till henne i sina görande och låtande, mer eller mindre medvetet.

Mrs Ramsay finns där hela tiden, och försöker hålla ständig harmoni i sin omgivning. Det märks också att alla förväntar sig det, och indirekt försöker hjälpa henne.Men när hon är borta fungerar det inte riktigt lika bra.

Boken är utsedd till en av de bästa engelskspråkiga romanerna under 1900-talet. Och jo, jag håller med. Läs!

lördag 6 januari 2018

Angående betydelsen av den första meningen

”Suppose I were to begin by saying that I had fallen in love with a color”

Så börjar Bluets av Maggie Nelson. Och jag var fast. Jag läste 20 sidor i ett svep, innan jag fick sällskap till min fredagsöl.

Den första meningen i en bok ska fånga läsaren direkt och göra hen nyfiken på fortsättningen. Är vi överens om det?