Handlingen i den här boken tilldrar sig på Irland i början av 1800-talet. Tron på älvor, The Good People, är fortfarande stark, och det man inte förstår förklaras ofta som ett verk av älvorna eller av människor som har kunskap om älvorna och därmed också är läkekunniga och som kan sätt onda ögat på folk. Men den nye unge prästen gör sitt bästa för att få folk att överge det han kallar för vidskeplighet. (Min morfarsmor var en så kallad klok gumma. Prästen hade nog inte gillat henne heller...)
Nóras dotter har dött, och Nóra får ta hand om sin dotterson. Pojken är svårt sjuk, i något som verkar vara någon form av muskeldystrofi. Men så småningom blir hon övertygad om att det är en bortbyting hon har fått ta hand om och att hennes riktige dotterson finns hos älvorna. Med hjälp av Nancy, som kan bota och som har kontakt med älvornas värld, försöker hon få tillbaks sin dotterson.
Det är en djupt tragisk berättelse, med viss sanningsbakgrund. Livet är hårt och grymt, men det finns också mycket medmänsklighet och omsorg i den. Den är välskriven, med trovärdiga personer och jag tycker mig förflyttad till en fattig dal i Irland när jag läser. Det övernaturliga inslaget blir aldrig påträngande. Snarare får man en förståelse varför det gick att tro på älvor och annat i ett samhälle där det fanns mycket som behövde förstås och förklaras, men där man inte hade vår naturvetenskap till hjälp.
Så läs gärna The Good People! (Hannah Kent kommer från Australien, men kan skriva om Irland för det!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar