"Vi var alltså i skogen"
Så börjar Sara Stridsbergs senaste roman, Kärlekens Atlantis. Hon återkommer ofta till händelsen i skogen, med fler detaljer. Det är minst sagt obehagligt. Dessutom får vi följa huvudpersonens liv, om än fragmentariskt, fram till att just den här händelsen blev möjligt, och i viss mån logisk. Än mer fragmentariskt får vi följa vad som händer efter händelsen i skogen, hela tiden ur huvudpersonens perspektiv.
Vad jag tycker? Läs. Läs om. Jag lånade boken på biblioteket, men är gravt frestad att köpa ett eget exemplar, just för att kunna läsa om när jag vill. Dags att komplettera mitt Sara Stridsberg-bibliotek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar