Språket, med meningarna där det känns som om onödiga inledande ord är borttagna, driver på berättelsen. Det är svårt att lägga boken i från sig. Livsödena, som innehåller mycket av tragik och problem, slutar ändå på något sätt så att det positiva överväger. Huvudpersonerna kämpar ibland med att ta sig bort från sitt uppväxt, ibland med att komma till tals och bli sams med den. Det blir aldrig statiskt.
Rekommenderas å det varmaste.
Och Margaret Atwoods bok står närmast i tur för läsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar