Årets första utlästa bok. Och det tog ända till den 9:e februari... Nåväl, jag har påbörjat och inte läst klart också. Och läst i några andra redan påbörjade :)
Boken jag läste ut var Babel av R.F. Kuang. Handlingen är till största delen förlagd till Oxford i mitten av artonhundratalet. Där finns en fakultet som till vardags kallas Babel, där man utbildar översättare. Men det handlar inte bara om att översätta språk, framför allt till engelska, utan också om att med ord och kunskap i olika språk använda silvrets magiska egenskaper. En silvertacka graveras med två ord, från olika språk. Orden har ofta samma etymologiska grund, men har utvecklats olika i de olika språken. I den skillnad i betydelse som finns, uppstår en spänning som gör att silvret påverkar sin omgivning med blotta sin närvaro. Tågen kör fortare, tunga lådor känns lättare, trädgården blir vackrare osv.
Bokens huvudperson, Robin Swift, är en föräldralös pojke från Kina, som visar sig vara ett språkgeni. Han blir student vid Babel. Men vad vill fakultetens professorer egentligen med sitt silver? Och i vilken mån kan man indoktrinera sina studenter till att inte tänka på konsekvenserna av det de gör?
Det handlar om språk, om den slutna universitetsmiljön, om kolonisation, om .... Mestadels är det spännande och lätt att läsa, men boken blir ibland lite för docerande och därmed också lite för lång. De kultur- och samhällskritiska inslagen blir ibland lite för övertydliga. Men det kanske inte är så dumt eftersom Babel är så poppis på BookTok.
Babel finns inte översatt till svenska, återstår att se om någon vill ta på sig det inte enkla arbetet att översätta en bok som handlar så mycket om språk och språkets nyanser. När allt kommer omkring, "an act of translation is always an act of betrayal".
