Samtycket

För min del är det självklart att samtycke krävs i en sexuell relation. Lika självklart är det att ett barn, en fjortonåring, inte förstår vad det är hon ger samtycke till, och därför har vi särskilda lagar för barn. 

I 70- och 80-talens franska intellektuella kretsar var detta inte självklart. Barnen ansågs kunna bestämma över sig själva och det inkräktade på deras frihet och rättigheter om man som vuxen begränsade deras göranden och låtanden.

Det kunde gå mycket illa, det framgår i den här självbiografiska boken av Vanessa Springora. Och nästan lika hemskt är att den vuxna omgivningen såg vad som hände, men avstod från att lägga sig i. 

Boken är välskriven och välstrukturerad. Skulle kunna vara obligatorisk läsning för alla som har med tonåringar att göra.

Timothy Snyder: On Tyranny

On Tyranny har en undertitel: Twenty Lessons from the Twentieth Century. Och det handlar om vad vi kan lära oss av, framför allt, Europas historia under 1900-talet. Boken skrevs när Trump hade blivit vald till USAs president och drar paralleller till vad som händer under hans presidentskap. Timothy Snyder är historiker och professor vid Yale University, och vet vad han skriver om.

Enligt min mening borde boken vara obligatorisk läsning och diskussionsunderlag för alla gymnasielever, eller rent av högstadieelever.

Första meningen lyder: ”History does not repeat, but it does instruct.”  Boken i ett nötskal.

Avdelning boktips.

Läs Sofi Oksanens Utrensningen. För att berättelsen inte är enkel och griper tag på flera plan. Eller bara för att den är så bra.

Läs Gellert Tamas Det svenska hatet. För hur den visar hur vårt samtalsklimat har förändrats de senaste åren och för att den ger ett sammanhang åt händelser, som har upprört och skrämt.

Jag blir så upprörd...

Jag blir så upprörd när jag läser Det här är inte mitt land av Kristian Lundberg. Upprörd för att jag känner igen det han beskriver och för att det har kunnat bli så.

Barnfattigdom finns i Sverige, den ska inte jämföras med den fattigdom barn i svårt krigshärjade länder råkar ut för, utan den måste ses utifrån perspektivet av att ställas utanför det samhälle man antas tillhöra.

Och arbetsrätten. Vad finns kvar av den arbetsrätt som utvecklades för att skydda arbetare så att du just skulle kunna arbeta. Och veta att jobbet finns kvar nästa dag. Och kunna få ut sjukpenning när man är sjuk. Jo, arbetsrätten i den meningen finns för fast anställda, men en stor och växande andel av de som arbetar i dag är antingen timanställda eller anställda via ett bemanningsföretag. Då gäller inte samma regler. Framför allt är det ungdomar som drabbas.

Och så vidare.

Kristian Lundberg har arbetat om ett antal artiklar, som han tidigare har publicerat och samlat dem i en bok, som känns mycket angelägen nu i valtider.
Läs!

Läst: Stalins kossor

En ung kvinna med fisk-estnisk bakgrund och svåra ätstörningsproblem. Hon har tidigt fått lära sig att inte avslöja sin estniska bakgrund, till och med förneka den, vilket ställer till det för hennes självbild. Det är huvudpersonen i Sofi Oksanens debutbok Stalins kossor. I boken möter vi också hennes estniska mor och mormor, och hur livet var för dem i Sovjetunionens Estland. Modern gifte sig med en finländare och fick till slut tillstånd att lämna Sovjetunionen. Att sedan bo i ett västland och ha hela sin släkt i ett östland var ingen lätt sak. Vartenda ord som skrevs i ett brev eller sas i telefon fick vägas på guldvåg, och när man väl fick tillstånd att hälsa på i Estland, fick man hela tiden vara på sin vakt för att inte skapa uppmärksamhet.

Beskrivningen av hur Anna försöker få sitt liv att gå runt och fungera med ätstörningarna, hur de till stora delar dominerar hennes vardag, är oerhört drabbande. Jag tror inte att det är helt och hållet möjligt att förstå hur det kan vara, för någon som aldrig själv har varit drabbad. Det blir också tydligt att ätstörningsproblematik inte enbart handlar om att vilja vara smal, det är så mycket annat som är inblandat också.

Jag rekommenderar verkligen den här boken, men förväntar man sig ren, lättsam nöjesläsning, då är man fel ute.

Långsamhetens lov

Långsamhetens lov av Owe Wikström är en bok om vikten att inte stressa bort sitt liv. Jag har den i hyllan.

En snäcka i mitten av en vissnande allium känns alldeles rätt i sammanhanget.

Fortfarande aktuell

Jag är med i en läsecirkel på biblioteket här i stan. Det handlar om feminism och det handlar om maskulinism. I morgon är första träffen och vi har läst Under det rosa täcket av Nina Björk.

Boken skrevs på 90-talet, men den känns fortfarande skrämmande aktuell med sitt resonemang kring olika typer av feminism och en önskan om att få vara människa utan att från födseln tvingas in i en kulturell norm som man eller kvinna.

Jag rekommenderar alla som är intresserade av vårt samhälles struktur och av att förändra den mot en mer jämställd variant, att läsa den här boken.

Och ja, jag håller till stora delar med Nina Björk i hennes resonemang och slutsatser.

Nytt år, ny läsning

Jag läste inte mycket under november och december förra året. För mycket stress gjorde att det blev svårt att läsa sammanhängande texter, jag blev så rastlös. Istället blev det många och långa promenader, mycket stickning och allmänt kringstrulande.

Nu har det varit jul och nyår, ett nytt år har börjat och stressnivån har sjunkit till en mer hanterlig nivå. Och jag har börjat läsa igen.

Årets första blev Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe. Will Schwalbe berättar om sin mor och hennes sista tid i livet utifrån de böcker de tillsammans läser och diskuterar. Jag kan inget annat än rekommendera den. Jag lånade den på biblioteket, men har beställt mitt egen exemplar nu när jag har läst ut den.

Är det förresten bara jag som gör så? Lånar en bok på biblioteket, läser den och sedan tycker så mycket om den att jag vill ha mitt eget exemplar i hyllan? Jag läser om böcker jag tycker om, och jag vill kunna ta fram och läsa vissa väl valda delar som jag tyckte extra mycket om.

Hatet

Vidare i läsecirkeln på biblioteket läser vi Hatet av Maria Sveland. Det här är viktig läsning inte bara för oss som kallar oss feminister, utan för alla som funderar över maktstrukturer och vad som händer när de utmanas. Maria Sveland är en skicklig författare, som kan skriva om svåra ämnen med ett språk som är gripbart. En recension kan läsas här. Rekommenderas!

Läst: Väldigt sällan fin

Jag har läst Väldigt sällan fin av Sami Said.

Och är helt såld.

Den finns i pocket. LÄS!

Läst: Begravningsplatsen i Prag

Jag har läst Begravningsplatsen i Prag av Umberto Eco. En fiktiv historia, men ändå inte. Det hände, men inte riktigt så här. Men så nära verkligheten att det är obehagligt.

Inte lättläst, men läsvärd!

Lyssnat: Torka aldrig tårar utan handskar. Del 2. Sjukdomen

Den här behöver egentligen ingen presentation. Jonas Gardell har själv läst in sin bok Torka aldrig tårar utan handskar. Del 2. Sjukdomen. Det är fantastiskt bra. Självfallet hör det ihop med att jag minns den här tiden, tidningsrubrikerna, stämningarna, men ändå. Det är engagerande, argt, varmt och att Jonas Gardell själv läser gör sitt till.
Jag rekommenderar lyssning!

Svenska akademien

Svenska akademien ska välja in en ny medlem. Några förslag?

Själv känner jag mig som alltför mycket lekman för att kunna föreslå någon. Jag läser en hel del, både skönlitteratur och annat, men det handlar om lustläsning. Och då kanske man inte läser de författare som är lämpliga för en akademi. Eller?

Tar akademien överhuvudtaget emot några förslag?